JIPF

Ur JIPF-bladet 2.2005

 

Ett starkt rop på bojkott av Israels ockupationspolitik

I en artikel publicerad 20050315 i den amerikanska tidningen The Nation gör Shamai Leibowitz — fredsaktivist och MR-advokat i Tel Aviv — en stark plädering för ett strategiskt tillbakadragande av amerikanska investeringar från Israel. Shamai menar att efter många år av misslyckade ansträngningar från den israeliska och den internationella fredsrörelsen för att göra slut på ockupationen, behövs nu nya och effektivare angreppssätt. Internationell lag föreskriver faktiskt användande av sanktioner för att verkställa den Internationella Rättskommissionens dom avseende Israels olagliga byggande av den s k säkerhetsmuren, liksom av FN:s resolutioner och MR-konventioner.

Det första steget för amerikanska institutioner, menar Leibowitz, borde vara att sälja sina poster i bolag som finansierar ockupationen. Fackföreningar, pensionsfonder, kommuner, kyrkor och banker borde sälja sina Israelobligationer, som finansierar ockupationen. De borde också sälja sina aktier i alla bolag som säljer vapen, ammunition eller annan militär utrustning till Israel. Dessa bolag spelar en aktiv roll i att göra det möjligt för Israel att genomföra aktioner som bryter mot internationell lag och mänskliga rättigheter. Här nämner Shamai bl a Caterpillar — som tillverkar de schaktmaskiner som förstör tusentals palestinska hem — och flera amerikanska vapentillverkare.

Därefter, säger Shamai, borde västländerna hålla israelisk militärpersonal och politiska ledare ansvariga för sina förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna, inklusive genom att ställa dem inför internationella eller nationella domstolar. Detta är, menar han, en strategi som visat sig vara avskräckande och effektiv i andra konflikter (t ex Rwanda, Bosnia, Kosovo).

Shamai stödjer det positiva steg i denna riktning som togs av den amerikanska Presbyterianska kyrkans generalförsamling i juli 2004. Församlingen sände en uppmaning om selektivt återkallande av investeringar i bolag vars affärer med Israel drabbar oskyldiga människor (se Tikkun March/April 2005, s. 36-37). I februari i år antog Världskyrkorådet, som samlar över 340 kyrkor i hela världen, en liknande resolution (http://www.oikoumene.org/GEN_PUB_5_Second_report_o.779.0.html#1573).

Ekonomiska sanktioner visade sig mycket effektiva i den process som ledde till den Sydafrikanska apartheidsregimens kollaps. Shamai menar att ekonomiska sanktioner också kan vara ett starkt medel för att tvinga den israeliska regeringen att respektera internationell rätt och stoppa dess avskyvärda människorättskränkningar i de ockuperade områdena.

Den israeliska fredsrörelsen har länge förespråkat sanktioner mot ockupationspolitiken och bojkott av produkter från bosättningarna i de ockuperade områdena. Gush Shalom har sedan flera år tillbaka manat till bojkott av bosättarna. De uppmanar människor att köpa israeliska produkter, d v s att inte köpa varor producerade i de olagligt ockuperade områdena. (http://www.gush-shalom.org/archives/faq.html)

Nyligen har den israeliska Kommitéen mot husrivningar (ICAHD) uppmanat det internationella civila samhället att aktivt engagera sig i arbetet för att:

  • Stoppa all vapenexport som på något sätt befäster ockupationen eller kränkningarna av mänskliga rättigheter.
  • Framtvinga tillämpning av handelssanktioner mot israelisk export från ockuperat område, i enlighet med associationsavtalet EU-Israel.
  • Främja initiativet för en avveckling av ekonomiska investeringar som på något sätt tjänar på ockupationen. (ICAHD pekar särskilt på Caterpillar vars schaktmaskiner har bidragit till att förstöra tusentals palestinska hem.)
  • Bojkotta bosättarnas produkter.
  • Bojkotta de byggbolag som arbetar för ockupationen och de bolag som spelar en väsentlig roll i att underlätta ockupationen.
  • Hålla israelisk militärpersonal och politiska ledare ansvariga för sina förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna, inklusive genom att arbeta för att de ställs inför domstol.

Allt detta är viktiga målsättningar, som jag personligen tycker JIPF borde stödja. Det är faktiskt också något som den israeliska fredsrörelsen begär av oss! Däremot tycker jag inte att frågan bör stå högst upp på vår prioriteringslista. För vår egen trovärdighet som judar - och särskilt som judar som arbetar för en rättvis fred i Israel/Palestina - borde vårt arbete syfta till att locka Israel ut ur sin självdestruktiva, vidriga politik. Det bästa sättet att ”köpa ut” Israel från sin vansinnesfärd vore om man kunde förespegla möjligheten för Israel/Palestina att bli EU-medlemmar. Det är förstås ett ”politiskt inkorrekt” krav, som samtidigt strider mot vänsterns EU-motstånd och mot högerns inställsamhet gentemot EU:s internationella (icke)politik. Det är förstås också ett ”orealistiskt” förslag, men kanske inte lika orealistiskt som många andra orealistiska fredsförslag.

EU verkar faktiskt ha börjat tänka och agera i de banorna. I veckorna anländer till Israel en stark EU-delegation för att diskutera en förstärkning av banden Israel-EU i utbyte mot lättnader för palestinierna (Haaretz 050320). EU ska ge Israel ekonomiska fördelar om Israel lättar på kränkningarna av palestiniernas rättigheter i de ockuperade områdena, i första hand genom att ta bort vägspärrar, genom att lyfta restriktioner av varutransporter till Israel och andra länder och genom att underlätta passagen för palestinska arbetare från och till Israel. EU vill också uppmuntra samarbetet mellan Israel och dess grannar – i första hand Jordanien – genom att ge tullfrihet till ”joint venture” produkter från dessa länder.

Dessa är steg i rätt riktning för att få Israel att besinna sig och börja tänka på de långsiktiga fördelarna med att agera anständigt. Israel kan inte i längden räkna med att USA ska kunna bistå dess aggressiva politik med över tre miljarder dollar per år. Dessa tre miljarder, tillsammans med över 500 miljarder till, måste USA sedan länge låna upp varje år – en upplåning som på senare tid framför allt skett i Kina. USA har redan idag världens i särklass största utlandsskuld, större än alla andra länders tillsammans, eller över tre biljoner (3.000.000.000.000) dollar.

JIPF och dess europeiska motsvarighet borde kräva av EU att gå mycket längre i sina propåer till Israel/Palestina. För det första, borde vi kräva att Palestinska myndigheten innefattas i samtalen. För det andra, borde det förespeglas Israel/Palestina att det som väntar vid vägens slut är fullt medlemskap, med alla rättigheter och skyldigheter detta innebär.

Jorge Buzaglo

 

 

EJJP:s brev till EU-kommissionens ordförande Barroso

Dear President Barroso

European Jews for a Just Peace (EJJP) welcomes the mission of Mr Leffler to Israel later this month. But we are gravely concerned that the EU will offer Israel economic benefits in exchange for minor humanitarian gestures.

Our concerns are twofold:
humanitarian “gestures” cannot disguise what are in fact illegal restrictions on fundamental human rights
judging by recent example, there is no guarantee that Israel will act in accordance with agreements it makes.

Article 2 of the EU-Israel Association Agreement states that the relationship between the EU and Israel shall be based on respect for human rights and democratic principles, which guide their internal and international policy as an essential element of the Agreement. Israel has been and remains in violation of this and we believe the agreement should be suspended until Israel shows respect for its terms. Instead, we are alarmed to read reports that the EU, under the new European Neighbourhood Policy Israel is currently negotiating increased economic benefits to Israel in return for what look like minor removal of restrictions on Palestinians - which should not exist in the first place.

Furthermore, as a recent report from B’tselem confirms, Israel has not lifted the restrictions on movement that it agreed would be necessary when Ariel Sharon met Mahmoud Abbas in Sharm el Sheikh in January 2005. With Israel controlling borders and airspace, they warn that Palestinians from the West Bank find it easier to visit relatives in prison than to get to Gaza.
Clearly gentle words of encouragement are not enough.

If the mission of Mr Leffler is to be substantive rather than cosmetic, it must demand more from the Israeli state than the opening of a few roadblocks.

Restrictions are placed on Palestinians collectively and according to arbitrary criteria. The separation barrier has not been removed, as demanded according to international law, but is currently being extended around Jerusalem. Land continues to be expropriated. Settlements continue to expand, illegally – and with the knowledge of the Israeli State. The Sasson Report has revealed that Israeli state bodies have been secretly diverting millions of dollars to build illegal Jewish settlements in the West Bank. It identified 105 illegal outposts – all supplied by Israeli agencies with electricity and water.

Nowhere are Palestinian rights - and future hopes for a nation state - more clearly violated than in the recent Israeli approval for building 3,500 new houses along route E-1 which links Jerusalem to the settlement of Ma'ale Adumim, deep in the West Bank. If completed will drive a wedge through the West Bank, effectively dividing it in two and making a coherent, viable, contiguous Palestinian state well nigh impossible. There are plans to demolish 20,000 Palestinian homes around Jerusalem. There are almost daily reports of attacks by settlers on Palestinian workers and farmers. The continued construction of the Wall/separation fence – condemned by the ICJ - looms large over West Bank life.

We call on the EU to use its economic clout wisely. If Israel seeks economic co-operation with the EU, then it must agree first to serious and significant steps towards peace and improving the lot of the Palestinians in the occupied West Bank. Such steps would include dismantling all internal checkpoints within the West Bank, releasing a substantial number of political prisoners, freezing all new building work in the settlements and East Jerusalem, ending all threatened Palestinian house demolitions and suspending all work on the Wall as a prelude to its dismantlement where it is built beyond the green line.

These demands are entirely in accordance the principles and ethos of the European Union. Nothing less should be acceptable to the EU. We in EJJP await your response with much interest.

Yours sincerely
Dror Feiler
Chair, EJJP

 

 

I skuggan av den israeliska ockupationen

Syftet med konferensen var att fördjupa kunskapen om den aktuella situationen på de ockuperade områdena och uppmärksamma vårt ansvar för att folkrätten respekteras. Konferensen utgick från den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.

Ärkebiskopen K-G Hammar inledde konferensen. Övriga talare var: John Dugard, FN:s särskilde rapportör i de ockuperade områdena (ursprung från Sydafrika), Yehezkiel Lein, forskningschef för den israeliska MR-organisationen B'Tselem, Randa Siniora, chef för den palestinska MR-organisationen Al-Haq, David Shearer, chef för FN:s kontor för humanitära frågor i Jerusalem, Agneta Johansson, folkrättsjurist vid ILAC - International Legal Assistance Consortium, Wanja Lundby-Wedin, LO och Laila Freivalds, utrikesminister.
Inför paneldebatten och frågestunden deltog även Pål Wrange, utrikesdepartementet och Sture Nordh- TCO.

Konventioner

Agneta Johansson inledde konferansen genom att redogöra för delar av den juridiska ramen.

Agneta beskrev hur Israel besitter rätten att ifrågasätta definitionen ockupation av Västbanken (Judea och Shomron) och Gazaremsan. Men att de i ifrågasättandet har i det närmaste hela världen emot sig i form av bl.a. institutioner och organ inom FN, EU och USA.

Israel anser inte att Genèvekonventionen gäller i de ockuperade områdena eftersom Israel anser att enbart administrerar områdena.

Speciellt applicerbara konventioner på resten av konferensen.
Art. 27. Protected persons are entitled, in all circumstances, to respect for their persons, their honour, their family rights, their religious convictions and practices, and their manners and customs. They shall at all times be humanely treated, and shall be protected especially against all acts of violence or threats thereof and against insults and public curiosity.

Art. 49. Individual or mass forcible transfers, as well as deportations of protected persons from occupied territory to the territory of the Occupying Power or to that of any other country, occupied or not, are prohibited, regardless of their motive.

The Occupying Power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.

Gaza

Gaza är ett område som drabbats hårdast av konflikten. Israels policy på Gazaremsan har sänkt över 40% av Gazabornas levnadsstandard under överlevnadsnivå (vilket är en definition som ligger under fattigdomsgränsen som omfattas av 23% av befolkningen) menar Yehezkel.

I Gaza har Israel hittills förstört ungefär 1400 hus och gjort 28.000 människor hemlösa (Shearer). Det förestående uttåget ur Gaza kommer tyvärr inte att praktiskt ändra på situationen eftersom uttåget inte omfattar kontrollen över vattentillgångarna, luftrummet och kustremsan. Detta innebär att en ”key-point” ockupation fortskrider vars regler underkastas Genèvekonventionen. Det är idag lättare att besöka en palestinsk fånge än att besöka en släkting i Gaza. För att nå Gaza krävs tillgång till tillstånd som utdelas på subjektiv basis där undantag och ursäkter alltid finns lättillgängliga (Yehezkel).

Ekonomi

Genom en rad restriktioner och åtgärder har den palestinska exporten i det närmaste nullifierats. Israel förnekar de palestinska handlarna de mest grundläggande villkoren för en fungerande export. Upprepade säkerhetskontroller av gods utan någon som helst motivering, förstörda och avspärrade vägar och ibland totalt avstängda farleder leder till en i det närmaste total strypning av palestinsk export speciellt av råvaror. Från Gaza kan varor enbart utföras genom Qarni passagen som godtyckligt kan stängas och godsen utsätts för medvetna förseningsstrategier. Parallellt med detta så föreligger restriktioner på arbetarnas rörelsefrihet genom mottsvarande metoder. Innan intifadan var det palestinska samhället till stor del beroende av den israeliska ekonomin eftersom över 100.000 palestinier arbetade i Israel. Trots att en palestinier idag uppfyller regler och krav för att få arbeta i Israel kan han bli nekad detta eftersom det föreligger en speciell kvot för antalet palestinska arbetare som är tillåtna i Israel (Yehezkel).

Rörelsefrihet

Dugard ser utifrån sitt ursprung likheter med Apartheid regimen. I visa fall är dock situationen värre. Exempelvis krävdes speciella pass av de svarta som regelbundet kontrollerades vilket även pålagts palestierna. Vad gäller de svartas pass fanns dock en konsekvens i hanteringen och utfärdandet vilket inte föreligger i Palestina där ”policy of no policy” råder.

Barriären

Shearer menar att muren kommer att införliva mellan 10- 10.1% av ockuperat område och införliva 48.400 palestinier, 170.000 (76%) av judiska bosättarna på Västbanken och 56 bosättningar. Han kommenterar även att bosättningen Alfe Menashe enligt ursprungliga planer inte skulle införlivas av muren med efter stark lobbying så ändrades planerna.

Dugard å andra sidan pekar på att 7-10% av palestinskt land kommer De facto eller inofficiellt annexeras av muren. Den kommer att ses som en slutlig gräns som accepterats av Israels högsta domstol och därefter upplyfts till internationell acceptans. Dugard menar att muren bryter mot följande lagar: Right to self determination (internationell humanitär rätt),
Interferes with right of free movement (International Humanitarian Law), Violation of social and economical rights (International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights).

Dugard menar vidare att argumentet att muren primärt byggs fr säkerhet har avslagits av Hague domstolen. Israeliska regeringen har aldrig kunnat påvisa bevis för hur murens sträckning primärt befrämjar säkerhet. Om muren primärt byggdes av säkerhetsskäl skulle den byggas längst gröna linjen och längst strategiskt försvarbara positioner.

Muren kommer att inkludera bosättningar som idag växer med en takt av 6% jämfört med inuti Israel där takten är 2%.

Muren införlivar även stora naturtillgångar där vatten är viktigaste komponenten menar Randa vilket inte Yehezkel anser är av betydande art utan att muren snarare medför en obstruktion för palestinierna att nå vattentillgångarna. Shearer menar att det finns en direkt korrelation mellan bosättningarna, västra vattenreservoaren och grundvattnet och murens dragning.

Bojkott och associationsavtalet

Vad gäller FN:s roll så anser Dugard att de är för svaga och förlamade av USA som styrs av den judiska lobbyn och de evangeliska kristna medan EU är tyngda av Holocoust trots att de är i position att använda sig av ekonomiska sanktionsmedel.

Pål påpekar att det finns en klausul i associationsavtalet tillämpbart vid allvarliga brott mot mänskliga rättigheter men att definitionen är vag och inte helt klar och det är osäkert om den är applicerbar. Yehezkel menar att suspensionsklausulen bör tillämpas konsekvent för att vara applicerbar och vidare att en sanktion i sig självt kan tolkas som kollektiv bestraffning och i sig bli till ett brott mot internationell lag. Ur ett historiskt perspektiv ser han heller inget stöd för sanktioner med exempel från Irak och Cuba där effekterna har varit vaga, i detta kan han anses få delvis stöd från Dugard utifrån ett Sydafrikanskt perspektiv. Yehezkel menar hellre att varor från ockuperat område ”bör tas i beaktande”.

Randa lyfter frågan om en militär bojkott och påpekar att det är frågan om att avbryta en form av sponsring av israels militära industri och betalning för upprätthållandet av ockupationen. I detta får stöd av Pål som menar att det finns stöd för en sådan militär sanktion under svensk lagstiftning. Randa påpekar samtidigt att det råder stora svårigheter att införa sanktioner pga. rådande politisk ovilja. Wanja menar att det föreligger en dialog mellan parterna vilken kan ta allvarlig skada vid sanktioner av sådan art. Shearer poängterade svårigheterna i implementeringen av internationell lag.

Utbildning

Randa betonade ockupationens konsekvenser för utbildningen. Den kombinerade effekten av attackerad och demolerad och konfiskerad infrastruktur för utbildning (300 attacker på skolor inklusive UNRWA ledda sådana och 43 skolor som konverterats till militära läger) och den inskränkta rörelsefriheten har lett till en dramatisk sänkning av utbildningsnivån bland palestinierna. Detta kan få allvarliga långsiktiga konsekvenser.
Enligt UNESCO har 286.000 palestinska skolbarn varit begränsade att nå sina skolor.

Mellan april och september 2004 kunde 1500 universitetsstudenter inte nå sina universitet i Egypten pga. stängning av Rafah övergången. Även detta är et brott mot Genèvekonventionen (artikel 50).

Framtiden

Det får i framtiden inte föreligga någon kompromiss kring implementeringen av de internationell lagarna sade Randa i vilket hon fick omedelbart stöd av Shearer som påpekade att Haguedomstolen i sin dom kring barriären drog sig tillbaka till 1967-års premisser. Indirekt fick Randa stöd av resten av panelen. Avsaknaden av denna kopplingen på en politisk nivå är den direkta anledningen till misslyckanden kring tidigare avtal utvecklar Randa.

Yehezkel talade om vikten av att folk, organisationer och regeringar höjer sina röster mot orättvisor. Pål pekade på potentialen i samarbete och gemensamma strategier mellan organisationer, fackföreningar, NGO’s etc. vilket även Wanja och Sture poängterade med fokus på de lokala och internationella fackföreningarna.

Shearer beskrev konflikten som den mest omskrivna i dagens läge men minst förstådda. Han betonade vikten av ett medvetande ibland den generella befolkningen.

Dugard ser bistert på framtiden och menar att utvecklingen kommer att omöjliggöra en fungerande palestinsk stat vilket innebär slutet för 2-stats lösningen och ofrånkomligt leder till en 1-stats lösning med tids nog en icke-judisk majoritet som ska kontrolleras av en judisk minoritet (som i fallet Sydafrika). Yehezkel talade om att Sharm El-Sheikh medförde en rad förbättringar; upphörandet av avrättningar och upphörandet av bestraffande husdemolationer men inga förbättringar avseende tillgång.

Den enda som uttalade ett hopp inför framtiden var Randa. Hon menade att det växande medvetandet slutligen kommer att leda till positiva resultat.

Övrigt

Från publiken kom en fråga kring definitionen på barriären. På denna svarade Shearer med att definitionen är subjektiv. Det förekommer variationer från apartheidmuren till säkerhetsstängslet. En allmänt accepterad och mer objektiv definition som antagits och som används av OCHA är barriären vilken det verkade att de flesta i panelen ansåg bekväm att använda.

Ytterliggare en panelfråga problematiserade Genèvekonventionen med att fråga hur den var applicerbar om en militant förskansat sig bland civila. Agneta svarade med att detta är ett ställningstagande hos militär befälshavande utifrån proportionella principen. Pål påpekade att det även är ett brott mot internationell lag att använda civila som sköldar.

Dugard talade om problematiken kring senaste tidens användande av terrorism som ursäkt för brott mot mänskliga rättigheter, vi måste uppnå en balans mellan det så kallade kriget mot terrorn och upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna.

Slutligen en sammanfattning av Lailas kommentar till konferensen.

Hur kan implementeringen av internationella lagar framtvingas frågade sig Freivalds och svarade att det inte är möjligt att framtvinga eller ålägga. Vi måste agera men fördömningar har liten effekt. Upphävandet eller frysandet av associationsavtalet med EU kommer inte att få någon effekt och det föreligger idag ett momentum som skulle skadas av påtvingade åtgärder. Vi har ändock en plikt att agera men var och en har sin åsikt om vad som är rätt och fel. Det internationella samhället måste stödja och uppmuntra de initiativ som främjar en rättvis fred. Sharm-El_Sheikh var ett steg men mer måste komma därefter. Jerusalems status liksom 1967 års gräns är grundläggande förutsättningar och undvikandet av dessa är juridiskt liksom politiskt oacceptabelt.

Israels politik vad gäller bosättningarnas expansion, barrriärbygget och förstörelsen av infrastruktur verkar oundvikligen ämnad för att skapa nya förutsättningar för gränsdragningar och verkligheten.

Konferansen anordnades av: Frivilligorganisationernas fond för Mänskliga Rättigheter, LO, Olof Palmes Internationella Centrum, Röda Korset, Svenska FN-förbundet, Svenska kyrkan, TCO, Amnesty International- Sverige sektionen, Diakonia, Svenska Röda Korset och TCO.

Jonatan Stanczak

 

 

Palestina-Israel-Libanon: media och freden
- ett möte med Jerry Levin


Den 7 april anordnade JIPF, tillsammans med medarrangörerna Ordfront och Världskulturmuseet i Göteborg, ett möte med Jerry Levin; f.d. CNN-chef över Mellanöstern, men numera fredsaktivist i Palestina. Vi samlades i Världskulturmuseets lokal, omkring 50 personer, för att lyssna på Levins fredsarbete och beskrivning av tillståndet i Israel-Palestina-Libanon, och för att diskutera freden och mediebilden av fredsprocessen. I panelen satt också Maj Wechselmann, som är aktuell med filmen Människor är som dansande stjärnor - En resa till Det Heliga Landet, där Levin medverkar, och Björn Tunbäck från Reportrar utan gränser; en organisation som vill skapa opinion mot kränkningar av pressfriheten och stödjer journalister som blivit fängslade eller dylikt.

Efter en kort presentation om JIPFs plattform av Olle Katz, förklarade Wechselmann varför hon, i egenskap av människa och judinna, beslöt sig att göra en film om palestiniernas situation. Hon beskriver sig chockad efter att ha sett palestiniernas verklighet, och de ständiga övergreppen från israelisk militär och polis. Hon ville göra denna film också för att hon är judinna, och menar att hon då inte kan kallas antisemit.

Jerry Levin menar att man i Israel-Palestina bygger murar istället för broar och skapar myter om det Heliga landet. Levin pratar om tre myter som han har som utgångspunkt i sin föreläsning:
  - Myten om judisk sionistisk solidaritet.
  - Myten om en s.k. fredsprocess.
  - Myten om framsteg om s.k. fred (hoppfull mediabevakning från väst).

Efter att han som CNN-reporter tillfångatogs av Hizbollah och blev del i ett gisslandrama, blev han religiöst omvänd. Från att vara judisk ateist, blev han troende kristen. Han fick också en annan syn på våld. Han insåg att våld aldrig fungerar, och han talar om att våld aldrig i längden ger ett bra resultat för människorna. I fångenskapen målade media upp en bild av ”good guys” (amerikaner) och ”bad guys” (Hizbollah), vilket störde Levin, som anser att man måste se händelserna i sin kontext. Levin kände ett behov av att vara på plats och vara fredsaktivist i stället för att vara journalist. Han och hans fru organiserade sig i CPT- Christian Peacemaker Teams. Det är en kristen organisation som arbetar mot förtryck i många länder, och ställer sig mellan våldsverkare och offer. I Palestina exempelvis, eskorterar de barn till skolan, så att de inte ska bli trakasserade.

Levin fortsätter att tala om myten om judisk sionistisk solidaritet, och pekar på alla judar som protesterar och demonstrerar mot den israeliska politiken i Israel. Han visar en bild tagen på muren med texten: ”From Warsaw Ghetto To Abu-Dis Ghetto”, skrivet av två judisk-israeliska fredsorganisationer. Levin visar bilder på Rabbis for Human Right som protesterar mot militärens omänskliga likgiltighet. Att vara israelisk demonstrant är inte riskfritt, och Levin menar att demonstranter blir utsatta för vattenkanoner och trakasserier av militär och polis. Många demonstranter får genomgå rättegång och långa fängelsestraff. Trots att israeliska myndigheter vet att organisationer som CPT, ISM (International Solidarity Movement) är fredliga och förespråkar icke-våld, hävdar Levin att fredsaktivister blir trakasserade och hotade av israelisk militär och polis.

Det finns en västerländsk föreställning om fredsprocessens framsteg. Levin anser att detta bara är en myt, och menar att det inte sker några framsteg. Sedan våldsuppehållet för någon månad tillbaka, har bosättare trappat upp våldet och israelisk polis är mer likgiltig än någonsin. Palestinska barn har svårt att gå till skolan för att de attackeras. Det sker också en upptrappning av konfiskering av palestinsk jordbruksmark. Bosättare sätter upp staket runt sina marker, vilket gör det omöjligt för palestinierna att nå sin jord. Levin anser att vapenstilleståndet stärker högerkrafter i Israel. De har tid att reorganisera sig, förstärka muren och bygga ut stängslen. På så sätt omringas palestinska jordbruksmark, utan att de får göra motstånd. Blint stödjer USA Israel, och det finns inget krav på att Israel ska lämna västbanken. För att förändra situationen i Israel-Palestina måste den amerikanska politiken ändras. Jerry Levin har ett långsiktigt hopp, men tycker det känns hopplöst nu. Klimatet i USA förändras inte, och då inte heller Israels politik.

Efter Levins föredrag fanns det tid för Wechselmann, Levin och Tunbäck att diskutera och svara på publikens frågor. Vi diskuterade Sveriges mediebild av konflikten. Wechselmann tror att många journalister som rapporterar från Israel-Palestina besöker ockuperade områden på dagen och övernattar på ett skyddat hotell i Jerusalem. Hon beskriver att det är mycket obehagligt att vara i de ockuperade områdena på natten, då militären sprider skräck. Det kan vara en anledning till att vissa journalister inte får en sanningsenlig uppfattning. Det talades vidare om att den rådande mediebevakningen främjar Israels politik, och att denna generella bild skadar palestinierna. Men lösningen är inte bara bättre mediebevakning, hävdar Levin, som pekar på amerikanarnas möjlighet att rösta fram en annan politik. Som avslutning säger Levin att situationen i Israel-Palestina-Libanon inte är medias fel, och inte ”de andras” fel; det är vårat fel.

Jerry Levin skriver en spalt två gånger i månaden som han kallar From the inside looking out. Om man vill läsa den, skickar man ett mail till Levin och ber att få vara med på hans mailing-lista, så får man den skickad till sig. Hans adress är jlevin0320@yahoo.com


Maja Sandberg Bremell, JIPF Göteborg

 

 

Motstånd genom aktivt Icke-våld

Lior Vered är en 19-årig israeliska som vägrar att göra militärtjänst och trots sin ungdom har hon en lång erfarenhet som fredsaktivist. Som skolflicka engagerade hon sig i ungdomssektionen av Peace Now, men har efterhand samarbetat med mera radikala organisationer och organisationer som förenar israeler och palestinier. Beslutet att vägra militärtjänst var för Lior inget enkelt beslut – hennes far hade i aktiva år en hög militär befattning och är nu sysselsatt i vapenindustrin - men hon tycks övertygad om att hon valt den rätta vägen.

JIPF i Göteborg träffade Lior första gången i december 2004, då hon tillsammans med vännen och fredsaktivisten Klaus Engell deltog i ett av våra möten. Nästa möte var gemensamt för JIPF och Föreningen för palestiniers rätt att återvända, då Lior berättade om sitt arbete och sina erfarenheter och om alla de hinder och inskränkningar, som för palestinierna omöjliggör
ett normalt liv.

I samarbete med ABF arrangerade JIPF ett möte på Folkets Hus i Göteborg den 27 januari. Detta fick arrangeras i all hast för Lior skulle lämna Sverige redan i början av februari, så mötet var inte så välbesökt. Som tur var höll vi till i Folkets Hus restaurant, som är mera lämplig för en liten publik. Robert Lyons introducerade Lior och gav en kort presentation av JIPF för de ca 20 personer, som hade kommit för att lyssna och ställa frågor. I två timmar klargjorde Lior sin bakgrund, sitt ställningstagande och aktiviteter samt sin analys av palestiniernas situation och sina förväntningar på framtiden.

Punkt för punkt beskrev hon de inskränkningar i vardagen, som genom militär maktutövning muren, vägspärrar, lagar och rena trakasserier innebär för palestinierna. De är berövade den fria rörlighet, som är förutsättningen för att arbeta, odla sin jord, planera sin dag och ha ett normalt socialt liv. Det går inte att förutse hur länge man blir kvarhållen vid en vägspärr, eller var det för dagen finns en så kallad flying checkpoint dvs. en tillfällig vägspärr av jordhögar eller skräp.

Lior är engagerad i att hjälpa till att skörda oliver på palestinska odlingar och att gemensamt med palestinska fredsaktivister delta i demonstrationer åtminstone varje vecka. Hon talar om hinder för fred, men också om hopp. Som hinder nämner hon bl.a. checkpointsyndromet. Unga värnpliktiga placeras vid vägspärrar för att utöva makt med vapen i hand. Det blir lätt en chockartad upplevelse som leder till att man förhärdar sig och ”bara lyder order” Man förlorar ”sin moraliska kompass”. Ett annat hinder är att apartheiden hindrar att man lär känna, och därför demoniserar ”den andre”. Det är därför viktigt med gemensamma aktiviteter, att israeler deltar i skördearbete, återuppbyggnad och tillsammans med palestinierna utövar civil olydnad. Ett ytterligare hinder är att man i skolan talar mycket om nationalismen och den tappra och uppoffrande militärmakten, men aldrig om fredsarbete, värnpliktsvägrare och konfliktlösningar.

Ändå är Lior hoppfull inför framtiden. Hon menar att alltfler deltar i demonstrationer för fred. I många av dessa demonstrationer går israeler och palestinier tillsammans med internationella fredsarbetare. Likaså ökar antalet refusniks för varje dag.
När vi frågar vad vi kan göra räknar hon upp
1. Resa till Israel som fredsaktivist
2. Stödja Hoppkampanjen
3. Kämpa mot svensk vapenimport från Israel

Vid frågan om hur hon ställer sig till en tvåstatslösning, svarar Lior att det kanske för närvarande är den möjliga utvecklingen, men att hon hoppas på en gemensam stat för israeler och palestinier.

Lisa Granér

 

 

SKOLPROJEKTET

I höstas fick JIPF och Palestinska Föreningen (PAF) bidrag från Stockholms Utbildningsförvaltning för att genomföra ett skolprojekt där vi skrev syftet som:
¤ att samarbete är möjligt mellan dessa våra två folkgrupper
¤ att det finns ett gemensamt intresse för en rättvis fred, respekt för mänskliga rättigheter och trygga levnadsvillkor för alla medborgare i regionen.

Idén att gå ut till skolor i Stockholmsområdet – en ungdom från JIPF och en från PAF – hade funnits en tid. Men i vårt gemensamma arbete mot Israels ockupationspolitik, Muren och för fred i Mellanöstern – i EJJP, HOPP-kampanjen m fl har vi egentligen glömt att mer direkt vända oss till unga människor, elever.

Vi som nu håller i detta pilotprojekt är Oraib Qamhawi från PAF och undertecknad från JIPF. Vi träffas och planerar besöken tillsammans med ”våra ungdomar”, som är de som besöker de skolor vi valt ut i denna första omgång – Bromma, Farsta, Skärholmens gymnasier samt Östra Reals gymnasium.
Dock har vi misslyckats att få kontakt med Tensta gymnasium, trots ett antal försök.

Av mer eller mindre en slump fick vi kontakt med en lärarstudent i religionskunskap som bjöd in oss till sin ”praktikskola", Vilunda gymnasium – ett mycket lyckat besök!

Vi alla inblandade ser mycket positivt på vårt arbete, inte bara därför att det är viktigt i sig, utan också därför att det äntligen har kommit till stånd ett konkret samarbete mellan våra föreningar – ett litet steg framåt för den fredsutveckling i Mellanöstern som vi alla kämpar för.
Till hösten blir det fler skolbesök!

Anja Emsheimer

 

 

Antisemitism och sionism – hur förhåller sig dessa ideologier till varandra?
Palestinagruppernas seminarium i februari 2005

Tisdagskvällen den 15 februari deltog vi, ca 25 personer, i ett möte i ”Solidaritetshusets” bibliotek på Södermalm. PGS arrangerade detta seminarium kring begreppen antisemitism och sionism med följande motivering:

”Det är inte lätt att som Palestinavän att handskas med dessa ord, så ofta använda som tillmälen eller för att skapa avstånd. Några inledare ger oss orientering om skiftande innebörder och laddningar samt historiska och aktuella perspektiv. Vi som är intresserade av Israel-Palestinakonflikten och som kommer i diskussioner t ex vid flygbladsutdelning behöver en fördjupad och breddad förståelse av orden och fenomenen kopplade till dem. Vi vill pröva vad ett sakligare och mer orienterande sätt att förhålla sig kan betyda.”

Inledare till begreppet sionism var Lennart Grosin, pedagogiska institutionen Stockholms Universitet samt Anne Linde, Internationell sekreterare i Socialdemokratiska Partiet. Inledare till begreppet antisemitism var Annika Thor, skribent och författare samt Eva Adler, doktorand vid teologiska institutionen Uppsala Universitet.

Eva Adler berättade hur hon, i samband med en artikel hon skrivit, blivit uppringd av en ”äldre dam med öststatsbrytning” och tillfrågad om hon var judinna. Damen ansåg att om hon var judinna, skulle hon hålla sin Israel-kritik inom den judiska gruppen och om hon inte var judinna, så var hon efter artikeln att döma antisemit. Med denna episod ville Adler illustrera hur ”inflytelserika judiska krafter” definierar vem som är antisemit. Hon spårade därefter in på rättegången mot Jan Bergman (som ägde rum för ett tiotal år sedan). Adler ansåg att Bergman hade blivit utsatt för en förtalskampanj med avsiktliga misstolkningar pga hans tillkortakommanden i sina muntliga framträdanden. Adler ansåg att Bergman vetenskapligt vederhäftiga framställningar felaktigt och tendensiöst definierades som antisemitiska. Adler ondgjorde sig över Jan Hjärpes ”överlägsna attityd” i sammanhanget. Hennes poäng med sitt anförande (som jag förstod det) handlade om vem som definierar vem: I historien var det ”vi” som definierade judarna och det ledde till katastrof. Nu är det ”judarna” som definierar vem som är antisemit och det är lika fel.

Annika Thor korrigerade Adler på ett par punkter i sakfrågor. Någon längre debatt om detta blev det dock inte. Fortsatt diskussion om fallet Jan Bergman avstyrdes av mötets ordförande. Jag minns i övrigt bara spridda inlägg. Bl.a. ansåg Lasse Wilhelmsson att antisemitismen idag är ett mindre problem jämfört med faran att bli betraktad som antisemit. Annika Thor replikerade med att läsa några valda stycken ut Israel Shamirs bok.

Begreppet sionism presenterades av Lennart Grosin med en historisk genomgång av den sionistiska rörelsens uppkomstbetingelser. Lennart Grosin har studerat detta område i samband med sin doktorsavhandling om judisk identitet. Han började med en historisk bakgrund i franska revolutionens emancipatoriska öppning för judarna i Västeuropa, Dreifuss-affärens bittra besvikelse och vidare pogromerna i Östeuropa. Under den begränsade tiden blev sionismens olika grenar bara delvis belysta. Lennart Grosin avslutade sitt anförande med att deklarera sitt avståndstagande mot nationalism över huvudtaget då han menar att den regelmässigt leder till destruktiva effekter. Sionismen är enligt Grosin inget undantag i detta avseende.

Det blev lite diskussion efter Grosins inledning. Yael Feiler uttryckte bl.a. kritik mot Grosins enbart negativa definition av den sionistiska rörelsens betydelse.

Lennarts ”opponent” var Anne Linde som egentligen inte talade om sionismen utan om den svenska socialdemokratins inställning till konflikten mellan Israel och Palestina. Linde berättade att hon har vistats ofta och mycket i både Israel och Palestina, att både hon och hennes rörelse hade goda relationer på bägge sidorna. Linde och socialdemokratin ser i första hand praktiskt på problemen och bemödat sig under årens lopp att bidra med utbildning i demokrati till palestinierna, att skapa goda nätverk och liknande. Linde fick bemöta en del kritiska inlägg från publiken angående socialdemokratins passivitet och bristande stöd till den palestinska sidan. Hon bemötte dessa inlägg med ett hett emotionellt engagemang.

Det intressanta spåret på seminariet var hur man skulle kunna undvika att hamna i ”en gråzon” mellan sionism och antisemitism. Som jag förstår, skulle detta kunna brytas upp i två frågeställningar: Hur man ska känna igen när Israelkritik tystas genom att den orättfärdigt kallas för antisemitism? Hur man kan känna igen när kritik mot sionismen sker som täckmantel för antisemitiska uttryck? Dessa frågor ställdes dock inte tydligt och svar på dem formulerades inte heller. Även om ordet ”gråzon” gång på gång återkom i diskussionen.

Det fyra inledarna hade mycket att säga. Diskussionen från oss i publiken tog dock inte riktigt fart. Kanske berodde det på att inledarna, trots sin kunnighet hade inbördes ganska disparata tankespår? Kanske berodde det på att diskussionen delvis hamnade på ett sidospår? Eller på att ämnet är alltför svårt att avhandla på en kväll? Men kvällen gav troligen en något breddad kunskap om de bägge begreppen – och detta var ju syftet med mötet.

Julianna Weiss

 

 

JIPFs Årsmöte 2005

Omgärdade av Bob Dylan och surrealistiska intryck samlades JIPFs medlemmar i Folklores lokal ännu en gång för att besluta om föreningens framtid.

Samarbete

Kommunikationen mellan JIPFs Göteborgs och Stockholms sektion är inte bra och som en steg för att förbättra denna har en kontakt i Stockholmssektionen utsetts, närmare bestämt Julianna Weiss.
Årsmötet beslutade genom en omröstning att JIPF ska stå bakom upproret ”För en rättvis fred mellan Israel och Palestina”. Mer information om denna finner du genom: http://www.rattvisfred.nu/upprop/, http://www.rattvisfred.nu/upprop/more.asp.
Det förekom diskussion kring detta och röster emot talade om risken för förlorad autonomi och att upprorets stöd för en bojkott av produkter från ockuperat område kan få en ”igelkotts effekt”. Fördelarna ansågs vara potentialen av ett enat samarbete för dessa frågor och att upproret stöds av JIPFs program.

Olga upproret skall finnas på på JIPFs hemsida och den som önskar kan skriva under.

Förslag läggs fram om att JIPF och EJJP bör arbeta för ett Israeliskt och Palestinskt medlemskap i EU. Frågan skall vidare diskuteras i styrelsen.

Organisation

Mediegruppen är återskapad med förhoppningen om ett mer aktivt arbete. Till gruppen har utsetts följande medlemmar: Liv Weisberg, Izzy Young, Tigran Feiler (med förbehåll) och Jonatan Stanczak (med förbehåll). Mediagruppen ska arbeta med att sprida uttalanden och pressmeddelanden från ff.a. EJJP vilket även omfattar översättning av dokument. Gruppen skall även kritiskt granska och debattera nyhetsrapporteringen kring Israel/Palestina utifrån JIPF:s politiska program. Är någon intresserad så kontakta styrelsen.

Vad gäller ansvarig person för Judiskt Forum så åläggs ansvaret för detta på styrelsen.

Hemsidan är ny och fin men innehåller väldigt lite och desto mindre nytt material. Orsaken är framförallt bristen på inkommande material. Det krävs tydligare rutiner för detta och efter varje styrelsemöte kommer en ansvarig person utses för att vidarebefordra relevant information till ansvarig för inläggning på hemsidan.

En ändrad formulering vad gäller JIPF:s verksamhetsprogram har skett. Ändringen avser punkt 4: ”Motarbeta antisemitism, antiarabism och andra former av rasism” och har ändrats till: ”Motarbeta antisemitism, antiarabism, islamofobi och alla former av rasism”.

Ekonomi

JIPF har för kanske första gången en positiv ekonomi. För detta tackas Dick, vår kassör. Föreningen hade ett positiv balansräkning på 16.388,50 SEK. Detta innebär dock inte att bidrag är överflödiga, utan tvärtom har vi nu tillfälle att utöka bl.a. vårt europeiska samarbete, stödja fredsinitiativ i Israel/Palestina och anordna större arrangemang på hemmaplan.

Socialt

Datum för JIPFs årliga Pesach firande är 24/3.

Övrigt

Bonzo söker ett arkiv för äldre JIPF material, alla förslag på lokal/utrymme är av intresse. Om inget finnes riskeras arkiverat material att förstöras.
Women in black har 12-16/9*) en internationell konferens till vilken JIPF bör skicka delegation/delegat. Ärendet överförs till styrelsen. Önskemål om en lokal gren av Women in Black föreslås vilket övergår till styrelsen att vidareutveckla.

Årsmötet informeras om att det augusti 2005 anordnas ännu en Fredscykling från London till Jerusalem för en rättvis fred mellan Israel och Palestina. Sprid information om detta arrangemang, för vidare information kontakta Jonatan i styrelsen.

*) Lisa Mathsson berättade på årsmötet att hon kommer att delta i
Women in Black - konferensen: 12-16 Augusti 2005 i Jerusalem

”The conference will include:
* Lectures, workshops and multi-cultural events
* An exhibit of Women in Black materials from around the world
* Fact-finding tours of Palestinian occupied areas
* Events to express opposition to occupation, war, and violence
Women in Black and members of women's peace organizations from all over the world will be coming.

For additional information: http://www.coalitionofwomen.org or write to wib2005@netvision.net.il ”

 

 

Världen ser…
…men gör inget, säger palestinierna.
…men förstår oss inte, säger israelerna

Seminarium Sjövik 27-29 maj 2005


Den senaste utvecklingen i Palestina-Israel kräver att vi tillsammans analyserar vad som egentligen sker. Positivt eller negativt för framtiden?

Delar av omvärlden ser fredsutsikter medan andra ser propaganda och manipulation. Det här behöver vi träffas och diskutera!

För tredje året i rad ordnar vi i maj ett seminarium på Sjöviks folkhögskola i Avesta.
   I år vill vi fokusera på det som sex f d utrikesministrar tog upp i en debattartikel i DN i höstas, där rubriken var ”Omvärlden är alltför passiv till vanvettet i Mellanöstern”.


Israel-Palestina

Hem   Nyheter   JIPF-bladet   Länkar