Jewish Manifesto

Judiskt manifest:
Sharon är Israels värsta fiende

Många av oss som tagit initiativ till och skrivit under detta manifest har mist släktingar under andra världskriget, judiska släktingar som dött i koncentrationsläger eller mördats i Östeuropas raviner. Andra har själva överlevt nazismens förföljelser.

Vi motsätter oss på det kraftigaste att Israels politiska ledare, Ariel Sharon, skall få tala i den judiska världsgemenskapens namn: Inte i mitt namn! Inte i vårt namn! NOT IN MY NAME! Vi hänvisar till den amerikanska judiska organisationen med detta namn (www.nimn.org).

Israel har förklarat krig mot palestinierna. Ett krig som lätt kan utvecklas till ett storkrig i regionen. Israel har atomvapen och Sharon är en person som är fullt kapabel att använda dem. Vi anser att det i huvudsak är Ariel Sharon och hans politiska ledarskap som bringat området till den punkt där vi alla dagligen fruktar den värsta urladdningen. Vi menar att det är Sharon som utgör det största hotet mot Israels befolkning och världens judar.

Sharon har en historiskt unik möjlighet till fred genom det fredsförslag som på Saudiarabiens initiativ antogs av Arabförbundet. Han svarar med brutalt våld.
Sharon är oförmögen att sluta politiska avtal eller kompromisser. Han har aldrig kunnat göra något annat än att ta till hårdast tänkbara militära åtgärder. En fredlig lösning är omöjlig med Sharon vid makten. Därför bör den israeliska oppositionen och fredsrörelsen ges allt tänkbart stöd.

Sharons blev redan 1952 chef för den ökända Enhet 101, som hade till uppgift att utföra vedergällningsattacker på den palestinsk/arabiska sidan av stilleståndslinjerna. Under de följande två åren ansvarade han för två attacker mot palestinska byar med närmare 100 civila dödsoffer, som fördömdes av Israels dåvarande premiärminister, Moshe Sharett.

1982 var Sharon arkitekten bakom "operation fred i Galiléen" (läs kriget i Libanon) såsom försvarsminister. Kriget i Libanon resulterade i 20.000 döda och över 100.000 hemlösa. Mer än 80% av offren var civila och minst 6.000 barn blev föräldralösa.

En internationell undersökningskommission under ledning av Nobelfredspristagaren Séan MacBride fastslog att Israels regering genom Libanonkriget förbrutit sig mot internationell lag. En statlig israelisk kommission under ledning av Högsta domstolens ordförande Yitzhak Kahan fastslog att Sharon inte gjort tillräckligt för att förhindra dödandet i Sabra och Shatila där 800 civila obeväpnade människor mördades.

Nu har Sharon på mindre än två år lyckats kullkasta de uppgörelser som uppnåtts efter många års tålmodigt närmande mellan Israel och palestinierna.
Sharon hävdar att Genevekonventionen och internationell rätt inte gäller för Israel. Därmed hamnar han i sällskap med några av de värsta och brutalaste av diktatorer. På Sharons order beskjuts ambulanser och sjukhus, skjuts läkare och lämnas gravida kvinnor att dö, därför att de hindras att ta sig till sjukhus eller tvingas att föda i vägspärrar.

Mot Sharon vill vi ställa den judiska traditionen av humanism som ett judiskt framtidsalternativ, den tradition som bygger på rabbi Hillels summering av den judiska religionen: "Det som du upplever som avskyvärt mot dig själv skall du inte göra mot andra. Det är hela lagen. Resten är bara kommentar".

Vi kräver att Israel omedelbart och villkorslöst lämnar de ockuperade områdena, att en internationell fredsstyrka sätts in i området, att Israel följer internationella lagar och omedelbart förklarar sig villigt att starta fredsförhandlingar med FN:s resolutioner som grundval.

Henry Ascher, överläkare
Dina Avrahami, forskarassistent
Channa Bankier, konstnär
Adrienne Levy Berg, sjukgymnast
Nina Bergman, distriktsläkare
Set Bornstein
Ilan Cohen, civilingenjör
Noam Chomsky, professor i lingvistik (USA)
Anja Emsheimer, lärare
Peter Emsheimer, universitetslektor
Dror Feiler, musiker
Pnina Feiler, sjuksköterska (Israel)
Lennart Grosin, docent i pedagogik
David Gutman, socionom
Hertha Fischer, landstingsledamot
David Henley, överläkare, docent
Dan Israel, förläggare
Erland Josephson, skådespelare
Inger Josephson, psykoterapeut
Anja Karlsson, studerande
Katarina Katz, ekonomie doktor
Olle Katz, utbildningskonsulent
Ronit Koerner, waldorfförskollärare
John Lapidus, frilansskribent
Mikael Levy, rektor
Judit Lukács, journalist
Joanna Dubinska Malmberg, arbetsterapeut
Rafael Najdorf, sjukskötare (Norge)
Joakim Philipson, bibliotekarie
Mitchell Plitnick, författare, fredsforskare (USA)
Georg Riedel, musiker
Cynthia Roth, poet (USA)
Ken Schubert, auktoriserad translator (Sverige och USA)
Jakub Srebro, civilingenjör
Julianna Srebro, psykolog
Annika Thor, författare
Gábor Tiroler, lärare i rehabilitering, folkhälsovetare
Zoltan Tiroler, forskningsingenjör
Maj Wechselman, filmare
Vera Ascher Önner, f d bibliotekarie
Michel Jerneval, journalist och författare
Walter Sack, antinazistisk motståndsman och f d medlem i Herbert Baumgruppen, Berlin
Catherine Samary, ekonomiprofessor
Inga-Lill Aspelin, bibliotekarie
Tim Ward, strategikonsult
Shai Apeloig, IT-utvecklare
Adam Flamm, Barnskötare
Viveka Heyman, översättare
Izzy Young, kulturarbetare
Ted Weisberg, medialärare
Susan Abrams, frilansskribent
Luiz Weis, journalist (Brasilien)
Rob Weltman, ingenjör (USA)
Greger Ahlberg, arkitekt och samhällsstrateg
Arie Shapira, kompositör (winner of Israeli prize, Israel)
Dr. Bat-sheva Shapira, Doctor of Philosophy (Israel)
Sonia Dayan-Herzbrun, Sociologist, Professeur à l'Université Paris7-Denis Diderot (France)
Dr. Corina Shoef, Tel Aviv (Israel)
Sara Kreimer, Co-Director, Center for Jewish-Arab Economic Development, (Israel)
Leora Auslander, Associate Professor of History, Univ. of Chicago (USA)
Gabriel Bolaffi, Sao Paulo (Brasilien)
James Kaplan, retired health care administrator
Celia Soibelmann Melhem, Political Scientist (Brasilien)
David Makofsky, statistician, San Francisco (USA)
Caterina Koltai, psychoanalyst (Brailien)
Rafaella M. Cohn, Organizational Trainer (USA)
Susan Cohen, writer and teacher
Shlomo Kushner (Dowen), Healer and Teacher (England)
Sharon Siskin, artist/teacher/mother, Berkeley, CA (USA)
Alison Luterman, writer & teacher (USA)
Caryn Aviv, Ph.D., University of California, San Francisco (USA)
Daisy Perelmutter, Historian, (Brasilien)
Carlos Weis, Lawyer, Sao Paulo (Brasilien)
Andrea M. Jacobs, activist, graduate student (USA)
Mark Cramer, French Jewish Peace Union (Frankrike)

Det är nu cirka 1700 personer från 37 länder som har signerat manifestet. Förutom Sverige är Australien Belgien Brasilien Kanada Chile Frankrike Tyskland Grekland Irland Israel Italien Morocko Holland Nya Zeeland Norge Polen Senegal Sydafrika Schweiz Turkiet England USA och Uruguay representerade. Vi kommer att presentera manifestet för politiker och makthavare med anknytning till konflikten i Mellanöstern. Manifestet har redan presenterats för Kofi Annan i Madrid i helgen (vecka 14).

*

Many of us who have initiated and signed this manifesto lost family members during the Second World War. They died in concentration camps or perished in the mass graves of Eastern Europe. Often they had to dig their own graves before being catapulted into them. Others of us are survivors of Nazi persecution.

We totally repudiate Ariel Sharon's claim to speak in the name of world Jewry. He certainly does not speak in ours.
Israel's declaration of war on the Palestinians could easily escalate into a major regional conflict. Israel has nuclear weapons, and there is little doubt that Sharon is fully prepared to use them. In our view, he and his policies have almost single-handedly brought the Middle East to the point where disaster could strike at any moment. Sharon is the biggest threat to the Israeli people and to Jews around the world.

The Saudi proposal adopted by the Arab League handed Sharon a unique historic opportunity to make peace. His only response was ruthless violence.
Sharon is incapable of concluding agreements or forging compromises. A peaceful solution is impossible as long as he remains in power. He has never in his career done anything but resort to the toughest conceivable military measures. The Israeli resistance and peace movements deserve all the support we can give them.

As far back as 1952, Sharon commanded the infamous special operation Unit 101, whose task was to carry out reprisals on the Palestinian and Arab side of the armistice lines. During the next couple of years, he was responsible for two attacks on Palestinian villages that left almost 100 civilians dead. Israeli Prime Minister Moshe Sharett condemned the atrocities.

In 1982, Defense Minister Ariel Sharon fashioned "Operation Peace in Galilee" - otherwise known as Israel's invasion of Lebanon. This time the toll was 20,000 killed and more than 100,000 homeless. Better than 80% of the victims were civilians, and at least 6,000 children were orphaned.

An International Commission of Inquiry set up by Nobel Peace Prizewinner Seán MacBride determined that the Israelis had been in violation of international law during the Lebanese war. An Israeli government commission headed by Supreme Court President Yitzhak Kahan concluded that Sharon had not done enough to stop the massacre of 800 unarmed civilians at the Sabra and Shatila refugee camps.

In less than two years, Prime Minister Ariel Sharon has managed to torpedo the agreements that took Israel and the Palestinians many years of patient accommodation to achieve.

Sharon contends that Israel is above the Geneva Conventions and international law. That puts him in the company of the world's cruelest and most despicable dictators. On Sharon's orders, ambulances and hospitals are ambushed, doctors are shot, and pregnant women are left to die or give birth at Israeli checkpoints.

Our alternative to Sharon is the Jewish tradition of humanism and faith in the future. When challenged by a stranger to sum up the Jewish religion while he hopped on one foot, the great Rabbi Hillel replied simply, "That which you find hateful to yourself, do not do unto others. That is all of the law. The rest is merely commentary."

We demand that Israel immediately and unconditionally withdraw from the Occupied Territories, that an international peacekeeping force be sent to the region, that Israel comply with international law, and that Israel declare at once its willingness to negotiate peace on the basis of all U.N. resolutions.

*

Over 1,700 people have now signed the manifesto. They come from all over the world: Australia Belgium Brazil Canada Chile France Germany Greece Ireland Israel Italy Morocco Netherlands New Zeeland Norway Poland Senegal South Africa Sweden Switzerland Turkey United Kingdom United States and Uruguay.

*

 
MANIFESTE JUIF
Sharon est le pire ennemi d'Israël

Beaucoup de ceux qui sont à l'origine de ce manifeste ou qui l'ont signé, ont perdu des membres de leur famille pendant la deuxième guerre mondiale, morts dans les camps de concentration ou ensevelis dans les fosses communes de l'Europe de l'Est. Souvent ils ont du creuser eux-mêmes leur tombe avant d'y être précipités. Parmi les signataires, il y a des survivants de la persécution nazie.

Nous récusons totalement la prétention d'Ariel Sharon à parler au nom des juifs du monde, et surtout en notre nom.

La déclaration de guerre qu'Israël fait aux Palestiniens peut facilement aboutir à un conflit régional majeur. Israël a l'arme atomique et il y a peu de doute que Sharon soit tout à fait prêt à l'utiliser. A nos yeux, c'est lui et sa politique qui ont, presque à eux seuls, amené le Moyen Orient au bord d'un désastre imminent.

Sharon est la plus grande menace pour le peuple israélien et pour les juifs à travers le monde.

La proposition saoudienne, adoptée par la Ligue Arabe, donnait l'occasion à Sharon d'une opportunité historique unique de faire la paix. Sa seule réponse fut la violence implacable.

Sharon est incapable de conclure des accords ou de trouver des compromis. Une solution pacifique est impossible, tant qu'il reste au pouvoir. De sa carrière, il n'a rien fait d'autre que de s'en tenir à ce qu'on pouvait concevoir de plus dur comme mesures militaires. La résistance et les mouvements de la paix israéliens méritent tout le soutien que nous pouvons leurs donner.

Dès 1952, Sharon était à la tête de l'infâme Unité d'opération spéciale 101, dont la tâche était d'aller mener des représailles du côté palestinien et arabe des lignes d'armistice. Pendant les deux années qui ont suivi, il fut responsable de deux attaques contre des villages palestiniens qui causèrent la mort d'au moins 100 civils. Le Premier ministre israélien de l'époque, Moshé Sharett, a condamné ces atrocités.

En 1982, Ariel Sharon, alors ministre de la défense, a lancé l'opération "Paix en Galilée", autrement connue comme l'invasion israélienne du Liban. Cette fois-ci, on a compté 20 000 morts et plus de 100 000 sans logis. Plus de 80% des victimes étaient des civils, et au moins 6000 enfants sont restés orphelins.

Une commission internationale d'enquête, constituée par le Prix Nobel de la Paix, Seàn McBride, a établi que les Israéliens ont violé la loi internationale pendant la guerre du Liban. Une commission du gouvernement israélien, à la tête de laquelle se trouvait le président de la Cour Suprême Yitzak Kahan, est arrivée à la conclusion que Sharon ne s'était pas donné les moyens d'arrêter les massacres de 800 civils désarmés des camps de Sabra et Shatila.

En moins de deux ans, comme Premier Ministre, Ariel Sharon a réussi à torpiller les accords qui avaient pris aux palestiniens et aux israéliens des années de patiente diplomatie. Sharon prétend qu'Israël est au-dessus des Conventions de Genève et de la loi internationale. Par là, il se range parmi les plus cruels et les plus abjects dictateurs du monde. Sur ordre de Sharon, des ambulances et des hôpitaux sont attaqués, on tire sur des médecins, on laisse des femmes enceintes mourir ou accoucher aux checkpoints israéliens.

Notre alternative à Sharon est la tradition juive d'humanisme et de foi dans le futur. Un étranger demanda un jour au grand Rabbi Hillel de résumer ce qu'était pour lui la religion juive en une phrase ; il répondit simplement : "Ce que tu trouves haïssable pour toi, ne le fais pas aux autres. Ceci est toute la loi. Le reste n'est que commentaire."

Nous demandons le retrait immédiat et inconditionnel des Territoires Occupés par Israël, qu'une Force de Paix soit envoyée dans la région, qu'Israël se plie à la loi internationale, qu'Israël déclare une fois pour toutes son désir de négocier la paix, sur la base de toutes les déclarations de l'ONU.