|
Aktuell
debatt Öppet brev inför Givarkonferensen Onsdag den 29 augusti 2006 Libanon, Palestina och Israel behöver en hållbar fred. Det kräver förhandlingar som bygger på folkrätten - den internationella humanitära rätten, de mänskliga rättigheterna, och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Vapenvilan i Libanon är viktig, och den måste respekteras av alla parter. Libanons suveränitet måste återupprättas. Palestina och Israel måste få till stånd en tvåstatslösning. Israel har rätt att leva i fred enligt de internationellt erkända gränserna. Palestinierna måste få möjlighet att bygga en självständig och livsduglig stat. Detta förutsätter att Israels ockupation av Västbanken och Gaza omedelbart upphör. Den svenska regeringen och alla andra regeringar som har undertecknat Genèvekonventionerna har tagit på sig ett ansvar. Inte bara för att själva följa konventionerna utan också för att se till att andra undertecknare gör det. Det stadgas i Genèvekonventionernas artikel 1. En tredje part - som alltså inte är direkt inblandad i en konflikt – ska vidta resoluta åtgärder mot stater som bryter mot internationell humanitär rätt. Det finns i det här sammanhanget helt enkelt inget som heter inblandning i interna angelägenheter. Undertecknare av konventionerna har både rätten att agera, ensamma eller gemensamt, för att hindra folkrättsbrott men också skyldigheten att inte bidra till brott mot folkrätten. Denna negativa skyldighet bör innebära att inte bedriva vapenhandel med parter som bryter mot krigets lagar. Enligt den humanitära rätten måste man skilja på militära mål och civila personer och egendom. Denna distinktionsprincip förbjuder alla stridsmedel och stridsmetoder som inte gör åtskillnad mellan de som deltar i fientligheterna och därför anses vara kombattanter, och de som inte deltar och därför är skyddade personer. Det finns belägg för att varken Hizbollah, Israel eller vissa väpnade palestinska grupper lever upp till folkrättens krav när det gäller att göra åtskillnad mellan civila personer och militära mål samt att skydda civila. En internationell kommission bör tillsättas för att utreda dessa brott mot folkrätten, mot internationell humanitär rätt. Det är viktigt att givarkonferensen behandlar frågan om skadestånd. Alla parter i en konflikt som bryter mot krigets lagar är skyldiga att betala skadestånd. Vi uppmanar alla stater som undertecknat Genèvekonventionerna att leva upp till det ansvar de tagit på sig. Stödet som nu planeras till utsatta och drabbade människor är bra och vi ska göra det vi kan för att bidra inom våra sektorer, men det räcker inte. Respekten för mänskliga rättigheter, folkrätten och den internationella humanitära rätten måste stärkas – den här situationen får inte uppstå igen. Ju fler brott mot folkrätten som sker desto svårare att upprätta fred. Vi uppmanar alla berörda stater att underlätta arbetet för humanitära organisationer med att bistå de drabbade i den nuvarande situationen. Flera av våra organisationer har under en period haft mycket svårt att få tillstånd från Israel att resa in i Gaza och till Västbanken, vilket är oacceptabelt. Det är också viktigt att inhemska folkrörelsers internationellt överenskomna rättigheter, exempelvis fackliga rättigheter, respekteras så att organisationerna kan utföra sina uppgifter. Vi vill bidra till att motverka stödet för terrorism genom att stärka lokala demokratiska krafter och bidra till att utveckla länderna. Folkrätten och speciellt krigets lagar, handlar om att skydda civila från krigshandlingar. Folkrättsstridigt våld från en part legitimerar inte folkrättsstridigt våld från en annan. Det är viktigt att EU har en tydlig och konsekvent policy mot alla som använder folkrättstridigt våld. Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet |
